”Det är litt tuff å gå på tur med en sån gåmmal bubbla” sa en norrman med ett snett leende i norska Honningsvåg ett par mil från Nordkap. Kanske sa han det alla tänkte då vi, en finska och en småländska, kom puttrande i vår lilla turkosa bubbla anno 1972.
Men som dom tuffa brudar vi är så gjorde vi det! Vi körde 110 mil, enkel väg, från Korsträsk och Boden till Nordkap. Totalt 200 mil blev det tillsammans i bilen innan jag tog bussen till Rovaniemi där familjen mötte upp hos tomten, och min medresenärska Päivi fick upp sin familj till sitt sommarställe i Nordfinland.
Och det gick så bra! Bubblan satte sig lite i respekt med att hosta till lite då och då i slutet av första dagsetappen som gick till skidorten Levi. Med andan i halsen körde vi försiktigt vidare norrut dag 2, det kom en hostning då och då och det var inte riktigt tryck i ”bettan”.
Men som en skänk från ovan fanns plötsligt den tyske, i trakten vida kände, bilmekanikern Hervik, i den lilla finska byn Kaamanen där vi skulle övernatta andra natten. Alltså, hur är oddsen?
Medan vi stod där och betraktade hur han sammanbitet genomförde sin handpåläggning på pärlan kom en annan kund, som till min glädje kunde norska. Man blev annars lätt lite off när alla språkade finska med min medresenär. Medan denne norsktalande men finske fiskare från grannbyn väntade på att Herr Hervik skulle ta sig an hans problem fick jag en 7 veckors säljaktsresa presenterad för mig via hans digitalkamera. Isbjörn och späckhuggare fanns där också. Hervik avfärdade honom så småningom och fortsatte koncentrerat med en totalgenomgång av smått och gott i bubblan. En timme och lite skoltyska senare, och med min förlösande kommetar ”Volkswagen – das Auto”, sken han snart med hela ansiktet, förklarade att han älskar denna sortens bilar och var så glad att få hjälpa oss att han inte ens ville ha betalt! Där snackar vi service. Jag ville köpa honom en blomma, men Päivi tyckte att nä, frun kan misstycka, så det gjorde vi inte, han fick en slant, mot sin vilja. Och en stjärna i himlen, för bilen gick som ett spjut hela resan efter hans bildoktorerande.
Hela resan var en upplevelse som sent ska glömmas. Med lite fantasi och dramaturgisk ådra kan det bli en bok, som kan bli en film. En norrländsk Thelma & Louise. Det kan också bli ett återkommande evenemang för kvinnliga företagare, eller en karavan av retrobilar som puttrar ostressat upp mot Nordkap varje sommar veckan före midsommarafton. Med direktnummer till Hervik.
Eller bara ett väldigt roligt minne. Nu ska vi landa, återgå till verkligheten och fira vanlig hederlig svensk sommar först. Men Päivi är på hugget. Dagen efter hemkomst kom sms:et ”Ska vi boka in den här veckan nästa år också? Vart???”
Med det önskar jag er trevlig sommar. Jag är åter i tjänst den 12 augusti.
/Anna
We did it!
