Flicka lilla du inger förtroende – missbruka det aldrig!

Orden kommer från en dam som flimrade förbi någon minut av mitt liv, då jag som ung fredsaktivist samlade pengar till regnskogarna på Stockholms gator. Fredsengagemanget var kanske inte av det mest ädla slaget. Jag och min kompis kom på att om vi gick med i skolans fredsförening fick vi giltig frånvaro. Nu lyckades vi dessutom få åka en vecka på Fredsstudievecka till Stockholm, med giltig frånvaro.

Och det var alltså där, på denna fredsstudievecka arrangerad av nationella SAM för Fred, som vi blev utskickade att samla in pengar till välgörande ändamål, i grupper som skulle tävla med varann om största intäkterna. Några sjöng och spelade på gatorna. Jag använde ordets makt, redan då :-). En lätt salongsberusad östermalmsdam tog sig tid att stanna och lyssna. Hon avslutade med att trycka ner en stor prasslig sedel i min sparbössa, klappade mig på axeln, fäste sin blick in min, och sa, lätt sluddrigt på utdragen stockholmska : ”Flicka lilla, duuu iiiiinger förtrooooende – missbruka det aaaaaldrig!”.

Jag tog med mig hennes budskap, och mycket annat vi lärde oss denna giltiga frånvarofredsvecka, som ickevåldskommunikation, och hur man gör sig så tung som möjligt vid en aktion av civil olydnad och ska bäras bort av polis. Det sistnämnda vågade jag inte berätta för min pappa som var polis förrän många år senare. Och har än inte behövt tillämpa det. Vissa från detta brokiga gäng ser jag idag som folkkära programledare på TV. Andra har nog blivit engagerade politiker runt om i vårt land.

Men av alla jag mötte där tänker jag nog mest på den här damens budskap. Och på andra människor som passerat snabbt i mitt liv. Som den där holländaren i flätor som jag råkade hamna med som bartender på en MC-fest. Ja, det uppdraget var nog ädlare än fredsveckan faktiskt, jag var bara där för att bära lite stolar och hjälpa en kompis som var med som arrangör, och plötsligt var jag uppsatt på ett arbetsschema i baren. Holländaren vid min sida började fråga mig om mina drömmar i livet, jag berättade lite vad jag skulle vilja göra. ”Men varför gör du inte det då?”. Va? ”Ja men gör det då, om du drömmer om det”…

Just den drömmen jag hade då har jag ännu inte uppfyllt, det kom ju så många andra emellan.

Men ibland är det de där små ögonblicken i livet som skapar tankeställare som man då och då återkommer till. Jag har turen att i mitt yrkesliv möta så många spännande och intressanta människor, kanske där man minst anar det. Och kanske har jag också som skribent, min svada och sociala läggning till trots, en förmåga att lyssna. Kanske möter man också vissa människor just när man behöver det. Kanske är det just därför jag står där jag är idag i livet. Vem hade anat att jag skulle hamna här, i Norrbottens inland, som frilansjournalist och turismentreprenör. Med så många kloka ord med mig på vägen.

Fortfarande bär jag med mig orden om att inge förtroende och inte missbruka det. Och att den enda som kan få mina drömmar att bli verklighet, det är faktiskt jag.

Det budskapet passar jag vidare och önskar ett gott 2019 till både er och mig, med många drömmar och förtroenden! Det ser lovande ut hittills!