Denna märkliga vår då februari kändes som mars och mars har aprilväder rusar snabbt framåt. Just nu skulle jag bara vilja stanna tiden en liten stund. Vila i den underbara tid som vårvintern i Norrbotten är. Njuta av solen. Av lugnet. Av att stilla sparka fram på Lule älv. Halvslumra på ett renskinn intill ett pimpelhål…

Under den tid jag hade kontoret på Industrihuset invid väg 97 här i Svartlå kom det ibland in spontanbesökare som ville fika, handla, eller bara prata en stund. Några av dessa besökare var en belgisk familj på genomresa. De handlade mat på den intilliggande lanthandeln och fick använda vårt kök för att tillreda detta. Under vårt resonemang om vad vi som bor här gör och hur vi lever utbrast kvinnan i sällskapet plötsligt: ”Ni måste ju vara lyckligare här!”.

Jag tänker på det där ibland. Kanske är vi det. Om vi bara har vett att stanna upp och uppskatta det vi har då och då. Tänk vilken enorm tillgång till naturlig retreat och mindfulness vi har direkt utanför knuten. Att kunna hämta barnen på fritids, som ligger bekvämt nära mittemot byns företagshotell. Tända en brasa i grillplatsen utanför huset när man kommer hem. Åka pulka med barnen medan det blir grillglöd och sen tillaga maten över elden medan solen fortfarande värmer. Tänk att vi kan få ha det så bra!

God Dag på er alla där ute!

Backa! Stopp! Framåt! Framåt! STOOOOOOPP! Bakåt…Termometern visar -28. I backspegeln ser jag min sambo svinga yxan mot fastfrusna bromsar på släpvagnen. På denna släpvagn, som jag beordras köra fram och tillbaka denna strålande dag, ligger ett älgkadaver.

Ja så kan en frilansares liv se ut en vanlig onsdag då hon trodde att hon skulle sitta hemma i godan ro och skriva texter och vara förste eldvakt för att hålla huset varmt. Men nä, det blev stormössa och skoterkängor på. Men tack och lov har älgeländet lämnat gården nu och förts till den sista vilan där den ska bli örn-mat. Sambons företag hide & see matar örnar som gäster kommer och får fota från ett varmt gömsle. Tilläggas bör kanske också att det är en helt lagligt omhändertagen trafikdödad älg det handlar om och att alla tillstånd att mata örnar med denna är i sin ordning. Trafikdödade renar får däremot inte komma dit, ty de räknas som tamboskap, trots att de strövar fritt i skogen precis som denna älg. Men det var en liten parentes om hur våra lagar och regler kan se ut.

Och fast jag själv mest och helst bara matar talgoxar och domherrar så smyger sambons företag sig in i mitt liv också, inte bara när det ska backas frusna släp med döda älgar på. Nej, jag har målat gömslen och transportvagnar, skrivit ansökningar och skurat kök inför regelmässigt besök av miljö- och hälsovårdspersonal som skulle se vårt tillredningskök, som alltså är vårt eget privata.

Men besöket gick fint och under hide & sees flagg får jag nu möjlighet att komponera utflyktsmenyer och maträtter för skog och mark. Så våra nära och kära får stå ut med att agera lite testpanel. I dag till lunch hade jag en företagsbekant på besök. Hon äter inte gluten och socker. Perfekt tänkte jag. Det blev en värmande laxsoppa redd på maizena. Och till efterrätt en osötad fruktsallad gratinerad i ugn med smör och kanel, en rätt som lätt kan omvandlas till foliepaket på elden.

Ja, sånt rör sig i denna frilansares lilla huvud en dag som denna. Men, nu ska jag återgå till ordningen, landstings- och kommuntexter och för stunden inte tänka på döda älgar eller mat som kan grillas.

Over and out.

Efter ett innehållsrikt och spännande år vill jag nu önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt 2014.

Julen firas enligt drop-in-traditionen som vi har hos oss. Ingen vi känner ska behöva sitta ensamma i jul om de inte själva vill det. Det känns viktigare än att allt ska vara perfekt och i rätt tid. Umgås, öppna sin dörr, äta gott och ha trevligt, det är jul för mig.

Så, har ni vägarna förbi Nedre Svartlå 29, styr ner för backen till oss så får ni glögg, fika eller bara en kopp kaffe och lite julprat.

Kram Anna